Eriks dröm gick inte i uppfyllelse när han gick genom Drömmarnas port. Han kom fram till mig efter dramat och sa det medan han gav mig en kram.
– Man vet aldrig hur det är imorgon, sa jag.
Erik bedyrade att det var såå roligt och ville ha min autograf. Han var så härligt ärlig. Han ville verkligen tro på sin dröm. Fullpackad och på väg ut möter jag Erik en gång till.
– Ska du verkligen åka?
– Ja, sa jag.
– Imorgon vill jag verkligen få mina superkrafter, sa Erik. Det är min dröm som jag tänkte på när vi gick genom Drömmarnas port.
– Wow, vilken dröm, sa jag.
Han sprang in i mig och gav mig ytterligare en kram. Plötsligt tittade den blivande Stålmannen på mig och sa.
– Du kramas ju inte på riktigt.
Jag blev paff.
– Nä, sa jag, det har du rätt i, och så kramade jag till ordentligt medan min hjärna gick på högvarv. Den saken har inte slagit mig förut. En ytlig kram är så vanlig men en riktig kram är så viktig. Och tänk att denna blivande Stålman ville ha en öm kram. En kort stund senare frågade om han fick hålla upp dörren för mig.
– Självklart, sa jag.
– Hejdå, sa Erik och sprang iväg.
– Hejdå, sa jag, medan jag funderade på vad denne Erik skulle ha sina superkrafter till? Han hade ju det bästa av allt.
Känsla för riktiga kramar.Reflektion efter dramat Drömmarnas port på Billehögsskolan. Ålder 7-8-9 år.
Fantasi och förskola 
En underbar berättelse Johan:) Du får verkligen barn att öppna sig och då gäller det att våga lyssna; som jag tror att du gör.
Och vackert är det med riktiga kramar fulla med ömhet:)
Vad vackert skrivet. Det är en ögonöppnare för mig varje gång jag får kommentarer som Eriks. Det är så lätt att bli distanserad i vår uppkopplade värld och vi får anstränga oss för att lyssna. Men när vi väl gör det så får man helt plötsligt hela svar inte bara fragment. Och då lär vi oss nya saker.
Hei Johan!
Ja, det er så sant; vi lærer så uendelig mye av barna. Det er rikt å få lov å oppleve verden sammen med disse små ”vismenn og -kvinner”. Takk for at du deler 🙂
Viken underbar kommentar du fick av Erik, barn är så ärliga…
Ja, det var en stor tankeställare han gav mig, Erik. Så ärlig att jag för alltid kommer att minnas den. Och förmodligen förändrar den mig.