Fantasin som pedagogisk metod

farggladJohan Theodorsson är berättare och dramapedagog har arbetat med berättande, sagor och drama i förskolan sedan 2005. Han är en populär utbildare och föredragshållare och expert på hur man kan använda fantasin som pedagogisk metod och hur man knyter samman berättande, kreativitet och lek.

Du kallar din lekmodell för ”Pedagogiskt fiske med sagor”. Kan du beskriva vad du menar med det?

Det är en modell för organiserad lek som använder det bästa hos både dramapedagogiken och sagans olika moment som struktur och karakteristika. Jag har utvecklat modellen under alla år jag jobbat praktiskt med sagor och drama. I korthet är modellen så här.

BERÄTTA • Sagorna är själva betet som lockar in barnen i leken. Det spännande, äventyret.

UTMANA • Alla som fiskar vet att man måste ha en bra krok. Kroken i modellen är en utmaning som måste vara meningsfull för deltagarna och som hör ihop med det du berättat.

LEKA • Nu ska du hala in fisken och det som börjar då är själva lekandet. Fisken sprattlar hit och dit vilket är en metafor för leken – du har inte en aning om vart undersökandet tar vägen. Det är ett undersökande som använder sig av dramapedagogikens tekniker och övningar.

PRATA • När väl halat in fisken måste du ta av den från kroken, utan att skada den. I modellen handlar det om att reflektera. Vi lär oss inte på ett djupare plan förrän vi satt ord på det vi gjort. Lyckas du kan du släppa tillbaka fisken i vattnet, till friheten där den nu har fått ytterligare visdom för att klara sig.

Hur kom det sig att du började använda sagor?

Jag var ny på jobbet som dramapedagog i 5 förskolor och märkte att många barn hade svårt att lyssna till instruktioner. Jag kom ju från skådespelarhållet och var grön så jag fick gå tillbaka till det jag kunde bäst, att underhålla. Jag började berätta sagor för glatta livet och märkte att inget var så bra som sagor för att fånga barnen. Då insåg jag det självklara, själva instruktionerna måste finnas inuti leken, inuti sagan.

Vad menar du med ”inuti leken”?

Det är här vi kommer tillbaka till modellen ovan. Säg att du berättar en saga om en hund vars bästa vän katten är försvunnen. Det enda som finns är kattens fotspår. Här stoppar du sagan och ställer frågan. Vill ni hjälpa hunden att leta efter katten? JA. Då måste vi börja med att tillverka kattens fotspår. Jämför det med att du säger: Idag ska vi göra kattfotspår.

Vad är skillnaden, i båda fallen gör barnen kattfotspår?

Skillnaden är att det finns en mening att göra kattfotspår i exempel 1. De behövs för att leken ska komma till stånd. Leken är i detta fall ett Uppdragsdrama – att leta efter katten. Denna lek följer sagans form med att det finns en förväntan som håller spänningen uppe. Precis som i sagan ställer leken upp hinder innan deltagarna når målet. Barn kan hålla på i evighet och hitta på nya hinder i en lek för de vet att när uppdraget är slutfört är leken obönhörligen slut. Och det vill inga barn. Sagan är ojämförlig för att leda in deltagarna i drama som är organiserad lek vilket för mig betyder att pedagogen har ett pedagogiskt mål med leken.

Nu nämner du organiserad lek. Hur ställer du dig till ”fri lek”?

Vi kan inte fördöma vare sig fri eller organiserad lek. Fri lek är ju mer en metod, lek i dess ultimata form, både undersökande och gränslös. Men tittar vi närmare så ser vi att den inte är gränslös utan ojämlik, ojämställd och traditionell, inte minst ur genussynpunkt. Är den pedagogisk? Skulle vi lyckas föra in tankar från den styrda leken så att barnen undersöker tex demokratiproblem eller frågeställningar om vänskap så skulle jag svara ja. Problemet är att vi inte sätter agendan den fria leken.

Menar du att organiserad lek alltid är bäst?

Nej, det måste vara en blandning. Det finns problem med styrd lek också. Tex finns det alltid en risk att barnen vill göra rätt. Då tappar man gränslösheten. Se den fria leken som en övning av själva lektekniken och den organiserade leken som pedagogisk. Man lär sig olika saker.

Hur ska du förklara din modell på konferensen?

Jag kommer att visa hur modellen ”Pedagogiskt fiske med sagor” hänger ihop med modellen för sagans struktur, hur de korsbefruktar varandra. Jag berättar sagor för att förklara vad som karakteriser en saga och hur man ge olika utmaningar. Målet är att uppnå en lek som pedagogen kan använda för att jobba med i princip vilket ämne eller tema som helst. Jag är starkt influerad av ”Berätta som en saga” av Kieran Egan. Det blir flera praktiska exempel där jag engagerar hela publiken i ett kort äventyrsdrama.

Alla, det går väl inte?

Haha…jo, det går. Du får se.

Johan har tidigare utbildat sig och arbetat som skådespelare för barn i många år och är även utbildad i drama, genus och teatervetenskap. 

En tanke på “Fantasin som pedagogisk metod

  1. Ping: Vad hände 2012? | Fantasi och förskola

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s